Logoped

– YRKET, LÖNEN OCH ARBETSMARKNADEN

Logopeder arbetar med att hjälpa människor i alla åldrar som av en eller annan anledning har svårt att kommunicera, det vill säga har brister vad gäller röst, tal eller språk samt hörsel. Även ät och sväljsvårigheter ingår i logopedernas verksamhetsområden.

Lönenivån för logopeder varierar beroende på tjänstens svårighetsgrad och den enskildes kompetens och erfarenhet. Löneutvecklingen skiljer sig också mellan olika arbetsmarknadssektorer. DIKs senaste löneenkät, som bygger på enkätsvar från 9 700 medlemmar eller 63 procent av DIKs yrkesverksamma medlemmar, visar löneläget från september 2007. Medianlönen för logopeder, 26 800 i månaden, ligger visserligen högre än DIK-medianen 25 100 men betydligt under 31 500 som är medianlönen för medlemmarna i samtliga Saco-förbund.

Den främsta förklaringen till det stora gapet är, som de flesta känner till, landstingets dominerande ställning som arbetsgivare för logopedkåren. Fler än sju av tio logopeder är ju landstingsanställda och landstingets löner ligger generellt långt under snittet. Medianlönen för Saco-förbundens samtliga landstingsanställda medlemmar är 25 000.

Anmärkningsvärd är också den bristande lönespridningen inom logopedkåren. Medan Saco-kollektivet har en lönespridning från 22 600 till 51 000, om man räknar bort de båda tiondelar som tjänar minst respektive mest, visar logopederna en spridning på 21 000 till 33 500 i samma intervall.

	Medianlön (kr/mån)
September 2007	26 800
September 2006	26 300
September 2005	25 600
September 2004	25 200
September 2003	24 700
September 2002	23 600
September 2001	22 300

Framtidsutsikter

Idag råder balans mellan efterfrågan och tillgång på logopeder på arbetsmarknad. DIK:s och Svenska Logopedförbundets prognos indikerar att det kommer att råda balans även när de som idag påbörjar logopedutbildningar kommer ut på arbetsmarknaden och ska börja söka jobb runt år 2014-2015.

Arbetsmarknaden och behovet av logopeder varierar över hela landet. Nya verksamhetsområden har tillkommit under senare år, bland annat inom olika kommunala verksamheter och hjälpmedelsservice. Konsult- och handledningsverksamhet blir också allt vanligare. En viss ökning av tjänster sker inom ﬂera områden, bland annat habiliterings- och omsorgsverksamheten och vården av personer med ät-och sväljsvårigheter, där det råder en viss efterfrågan på logopeder.

Även på de så kallade språkförskolorna – specialskolor för barn med grava språkstörningar – saknas logopedresurser. Vidare anlitas logopeder allt oftare inom grundskolan för utredning av barns tal och språk samt dyslexi. Logopedisk kompetens behövs även utanför de traditionella verksamhetsområdena till exempel inom företag som arbetar med kommunikation i största allmänhet.

Än så länge är det få logopeder som söker sig till, och hamnar i, samhällssektorer utanför den offentliga sektorn, men det går att skönja en utveckling mot en bredare arbetsmarknad för logopeder. En sådan utveckling kommer sannolikt att medföra högre medellöner, ökad lönespridning och vidare karriärmöjligheter. Arbetsmarknaden kännetecknas av små skillnader mellan hög- och lågkonjunktur.

Prognosens osäkerhet uppskattas till 3 på en skala mellan 1 och 5, där 1 på skalan innebär mycket låg grad av osäkerhet och 5 innebär mycket hög grad av osäkerhet.