Start /  OM DIK /  Så tycker DIK /  Om kunskapspolitik /  Volontärer

DIK:s policy och riktlinjer om volontärer på arkiv, bibliotek och museer.

Ur intresserade och engagerade medborgares synvinkel uppmuntrar öppna och välkomnande kulturinstitutioner till deltagande och delaktighet. Närheten till brukarna och medborgarna stärker därmed den offentligt finansierade kulturens legitimitet och existensberättigande.

Inom arkiv, bibliotek, museer och annan kulturverksamhet har i alla tider funnits ett nära samarbete i olika former med allmänheten. Samarbetet med exempelvis hembygdsföreningar och amatörteaterföreningar är väl etablerat. Där har institutionerna och föreningarna sinsemellan klargjort sina respektive roller och ansvar. Ett sådant samarbete ska givetvis ges förutsättningar att blomstra, då det är ett viktigt medel i arbetet med att göra allmänheten delaktig i kulturlivet.

Att institutionerna söker öka kontakten med allmänheten är ur kulturpolitisk synvinkel både självskrivet och eftersträvansvärt. Samarbetet kan bidra till att uppfylla de kulturpolitiska målen, öka legitimiteten och kontakten med medborgarna. De människor som engageras deltar i skapandet av och förmedlingen av samhällets gemensamma berättelser. På så vis kan de vinna ökad kunskap och insikt om förhållanden de inte kände till och få nya upplevelser.

Att regelbundet anlita volontärer i den ordinarie verksamheten riskerar dock att undergräva institutionernas professionella kunskap, kompetens och kvalitet. Den intresserade allmänheten ska aldrig utföra den ordinarie personalens arbetsuppgifter.

Att dessa arbetsuppgifter utförs av professionella medarbetare är en förutsättning för verksamhetens kvalitet. Därigenom blir det attraktivt för allmänheten att samarbeta med institutionerna. Om, hur och i vilken omfattning volontärer ska komplettera ordinarie personal, måste avgöras av de professionella medarbetarna. Volontärer får inte regelbundet anlitas och utnyttjas som gratis arbetskraft.

De som besöker arkiv, bibliotek, museer och andra kulturinstitutioner har rätt att bli mötta av professionell personal. Som besökare – och skattebetalare – ska man självklart inte behöva sväva i ovisshet om att de personer man möter är professionella och seriösa. Det är lika självklart för kulturinstitutioner som för annan offentligt finansierad verksamhet, såsom skatteförvaltningen eller sjukvården.

Ur facklig synvinkel är frågan om volontärer komplicerad. Risken finns alltid att ekonomiskt trängda arbetsgivare ersätter professionella medarbetare med volontärer. Ur arbetsrättslig synvinkel finns en rad obesvarade frågor – både för volontären och arbetsgivaren: hur ”säger man upp” en volontär när arbetet upphör, har arbetsgivaren ansvar vad gäller arbetsmiljö, försäkringar och rehabilitering, vilka krav på lojalitet och ansvarstagande kan arbetsgivaren kräva från volontären? En volontär kan aldrig åläggas att ta ansvar för någon verksamhet. För det är ställningen på arbetsplatsen alltför svag.

Ska volontärmedverkan bli fruktbart för institutionerna måste resurser av den anställda personalen tas i anspråk för att organisera, leda, utveckla och utvärdera verksamheten. Erfarenheter från samarbete med frivilliga krafter finns redan inom kultursektorn. Om verksamheten ska utökas måste det ske på ett professionellt sätt – och på de professionellas villkor.

DIK:s policy om volontärer

  • Volontärer kan inte ersätta utbildad personal och driva ordinarie verksamhet.
  • Kulturinstitutionernas verksamhet ska genomsyras av professionell kunskap, kompetens och kvalitet.
  • De professionella medarbetarna ska avgöra om, när och hur det är lämpligt att anlita volontärer i verksamheten.
  • Innan beslut om att anlita volontärer tas ska samråd ske med fackliga representanter.
  • Volontärers medverkan kan i vissa fall tillföra verksamheten ett mervärde.