Måndagmorgon. Jag ser fram emot att gå och jobba.

De senaste veckorna har varit intensiva. En av höjdpunkterna var Riksdagens framtidsdag den 29 januari. Inspirationstalaren Hans Rosling bjöd på en fantastisk uppvisning i pedagogisk metod. Han lyckas ena alla sina åhörare kring ett problem. I andra kammarsalen i riksdagen konstaterade vi alla efter trettio minuter att det är ett jätteproblem att svenskar inte uppdaterat sin kunskap kring omvärlden på mer än trettio år. Vi tror fortfarande att världen ser ut som vi lärde oss i skolan, för alldeles för många år sedan. Detta hade flera av oss ingen aning om när vi gick dit, men har total koll på nu.

Tråkigt nog var inte utbildningsminister Jan Björklund där. Hade han det hade han förstått hur otroligt bakåtsträvande han framstår när han blir upprörd över att läsplattor används i skolan som pedagogisk metod. Men andra politiker var där och trots en fantastisk samling sakkunniga som Mathias Klang, Pelle Snickars, Erik Kruse, Marcus Bylund och Inga Gren fanns det politiker som tyckte att det är okej att inte förstå allt bakom tex Facebook. För att köra en bil behöver jag inte förstå hur den funkar resonerade någon.

Nja, den här inställningen är fel tycker jag. På flera olika sätt. Du måste förstå vad Facebook säljer, du måste förstå sekretesspolices och du måste förstå internet och du måste förstå att termer som gott och ont är lika tramsigt digitalt som analogt. Framförallt måste man förstå att när något är gratis är det man själv som är varan. Medborgare ska ha tillgång till information så att de själva kan bestämma vad de vill vara medverkande i och inte. Medborgare och skolelever ska ha tillgång till det samhälle de lever i nu och den möjligheter samtiden erbjuder. Det är politikers roll att skapa den möjligheten.