Guldbaggegalan och film

Igår tittade jag på Guldbaggegalan. Kvällen innan hade jag tittat på ”Stand by me” med min tio åring. Det är en lycka att titta på film tillsammans. Vi brukar prata om filmerna flera dagar efteråt, leta reda på soundtracket, fundera kring olika scener och bolla idéer om varför de gjorde si eller så i berättelsen.

När jag umgås med min 15-åriga son är det också främst film som är den gemensamma nämnaren. Senast såg vi "American Beauty" och eftersom han lär sig filmanalys i skolan har han diskuterat den ur flera olika perspektiv med mig. Underbart och lärorikt.

För några somrar sedan grät vi oss igenom ”I taket lyser stjärnorna” flera gånger.

För mig är film så otroligt viktigt. Filmen skildrar korta moment sedda ur en eller flera olika perspektiv, kort koncentrerat och med tillgång till flera av mina sinnen. Vissa filmer är rent fysiskt utmattande att titta på. Som föräldrar är jag tacksam över den resurs film ger mig i föräldraskapet. Vi sitter tillsammans och upplever samtidigt och det är så magiskt att det inte går att sätta ord på.

Vad gav mig Guldbaggegalan av detta. Ingenting. Tänk om galan kunde handla om film!