Om faran att tänka att det är bättre att folket inte vet

Berlin är staden där kulturen tar sig nya uttryck, konstnärerna har råd att hyra stora ateljéer, museerna renoveras och alla deltar. Tidningarna är tjocka och de redaktionella artiklarna långa och innehållsrika. Allt det där jag drömmer om för kulturen, det finns i Berlin.

Ändå är det bara 22 år sedan muren föll. Sedan dess har en delad stad och ett delat land förhållit sig till sin historia. Det är också det som fascinerar mig. Historien är hela tiden närvarande. I Tysklands Bundestag har man bevarat de ryska soldaternas klotter från andra världskriget. Varje dag kan Angela Merkel läsa 60-årigt klotter med namn och meddelande från unga sårbara ryska män i krig i ett annat land. Det klottret är så starkt i sitt uttryck att jag har svårt att tänka mig man kan gå förbi utan eftertanke trots att man passerar det varje dag.

Jag är imponerad av hur Tyskland hanterar sin historia. Deras 1900-tal är så fullt trauma: krig och död, utrotning och förföljelse, orättvisor och riktigt paranoida och galna politiska ledare . Risken för nationell implosion måste många gånger ha varit överhängande. Men Tyskland reste på sig och tog fram det allra värsta ur sina gömmor. Däribland Stasiarkiven. 

Ett bisarrt övervakningssystem

I fredags stod jag i Stasis arkiv och fick en fantastisk visning av ett fullkomligt bisarrt övervakningssystem. Arkivet i sig är ett mönsterexempel på att man inte kan lita på någon. Allting kodades, alla bevakade varandra, inredningen i arkivet anpassades så att alla skulle kunna se varandra hela tiden. Man utarbetade formler för att skapa kodsystem som inte gick att knäcka, enbart för att hänvisa från ett arkivkort till en akt. Vilken sjuklig rädsla styr en hjärna som utvecklar ett sådant system?

Arkivet i sig är fascinerande. Det öppnar insikter om oss som människor som är riktigt ruskiga. Faran att tänka att det är bättre att folket inte vet är nog ständigt närvarande även idag. Att tänka att varje akt i Stasiarkivet behandlar en medmänniska, kanske en ung kvinna med drömmar, patos och familj, sårbar och övervakad är mer än jag orkar.