Morötter eller pommes frites?

Ska arbetsgivaren få bestämma vad du äter på lunchen? Så kan det bli om livsstilen får en större betydelse i ett framtida arbetsliv. Tekniken finns redan. Under hösten lanserar ett lunchkupongföretag ett elektroniskt kort som så småningom ska ersätta papperskupongerna. Kortet ger arbetsgivaren nya möjligheter att styra jobblunchen. Det kan nämligen matas med restriktioner så att det till exempel bara gå att dra i kortterminalen i vissa restauranger eller för en viss typ av mat. 

I skolvärlden är detta redan verklighet och i dag används korten av friskolorna. Elever som går till hamburgerrestaurangen får dricka mjölk istället för läsk och äta morötter eller äppelbitar stället för pommes frites. Det har skolledningen bestämt.

Idén att göra likadant i arbetslivet, lanseras av stiftelsen Lunchfrämjandet, som med restaurangföretagarna bakom sig, menar att en promenad med kollegorna till ett trevligt matställe kan motverka sjukskrivningar och ohälsa. Enligt Lunchfrämjandet lägger vi i genomsnitt bara 36 minuter på lunchpausen, med matlådan blir den ännu kortare.

Vilken typ är du när det är dags för lunch? Arbetsmyran som har nära till personalmatsalen, lunchnjutaren som tar långlunch ute, matlådan som har med sig eget, skrivbordsätaren som tar en macka eller hemmaluncharen som gör det hemma? Plånboken avgör förstås, liksom var i landet du bor. Under lågkonjunkturen har även männen tagit med sig mat hemifrån för att spara pengar - matlådor är ju som bekant annars en kvinnoföreteelse. Utom i glesbygden där matlådorna är dubbelt så vanliga som i Stockholm, oavsett finanskriser. Ju längre bort från storstäderna, desto fler matlådor på jobbet. 

Var går gränsen för hur mycket jobblunchen får kosta? Nu betalar vi i genomsnitt 65 kronor på lunchrestaurangen, i Stockholm lite mer. Skatteverket värderar lunchen till 76 kronor, det är två kronor mer än förra året. Uppräkningen trissar upp restaurangpriserna, enligt branschen. Men precis som med priset på bio och bensin så verkar det som om vi vänjer oss vid att lunchen blir lite dyrare för varje år. Enligt Lunchfrämjandets enkäter är vi beredda att betala lika mycket som nu och lite mer.

Personalmatsalarna då? Enda fördelen var närheten, tyckte jag som anställd en gång i tiden. Kanske är tråkstämpeln på väg bort. Kommer att tänka på en vän som i somras besökte en personalmatsal i Paris. Där bad fransmännen om ursäkt för att det bara fanns tiotalet rätter att välja på, eftersom det fortfarande var semestertider. Men vin fanns det. Fattas bara.