Debattsvar forskningsmedel
REPLIK: Jag vet inte om det är räkning eller läsning som är Birgitta Svenssons största problem. Mitt debattinlägg i DIK forum nr 7 grundas i en omfattande statistisk undersökning av de forskningsmedel som utgått från de viktigaste svenska forskningsfinansiärerna till museisektorn under perioden 2000–2008. Slutsatsen, som alltså bygger på kontrollerbara fakta, är att 95 procent av de omkring 200 miljoner i forskningsmedel som tilldelats museer under dessa nio år har hamnat innanför Stockholms tullar.
Svensson agerar som företrädare för Nordiska museet. Som sådan ser hon inte problem med den regionala snedfördelningen av statliga forskningsmedel. Men som representant för ett statligt ansvarsmuseum, vore det önskvärt om Svensson agerade mindre stockholmsprotektionistiskt. Och att hon som professor och ämnesföreträdare ser att detta utgör ett nationellt problem, som leder till att viktiga museisamlingar förblir obeforskade.
Som professor vid en institution som bedriver genusstudier torde Svensson vara väl medveten om att förklaringar till strukturella ojämlikheter inte kan sökas på individnivå. Det går inte att hänvisa till att de forskningsansökningar som kommer ifrån museer utanför Stockholm brister i kvalitet. Med samma retorik avfärdas krav på rättvis fördelning med avseende på genus ”det finns inga kvinnor lämpliga för styrelseposter” och etnicitet ”det finns inga med invandrarbakgrund som vill ta politiska uppdrag”. Det är strukturella skäl som ligger bakom den regionala obalansen, och det är politiska beslut som måste till för att förändra situationen.
JEFF WERNER | Forskningsledare vid Göteborgs konstmuseum



Kommentera