Förutfattade meningar kan leda till felbehandlingar

Pernille Holck har på olika sätt jämfört hur olika barn med funktionshinder använder språket i olika sociala situationer, något som brukar kallas pragmatisk språkförmåga.

I sin avhandling har hon jämfört intellektuella funktioner och språklig förmåga hos barnen som var mellan fem och elva år. Barnen hade antingen en cp-skada, ryggmärgsbråck eller hydrocephali så kallad vattenskalle, en fjärde grupp hade ingen hjärnskada men däremot en konstaterad pragmatisk språkstörning.

– Barn med pragmatiska problem har till exempel svårt att förstå och återge något de hört eller läst. Det är en subtil och svårupptäckt störning, säger Pernille Holck.

Språkliga svårigheter

En pragmatisk språkstörning kan leda till sociala svårigheter i kontakten med andra barn och vuxna. Störningen har också vissa likheter med autism. Tidigare forskning och klinisk erfarenhet visar att barn med ryggmärgsbråck och hydrocephali ofta har pragmatiska språkproblem. Cp-gruppen har inte förknippats med diagnosen i någon större utsträckning. Forskningen kring dem har därför fokuserat på annat.

Pernille Holcks avhandling visar att barn med cp presterar bättre än barn med pragmatisk språkstörning i tester av bland annat bokstavlig och icke bokstavlig förståelse. Men den visar samtidigt att barnen med cp också har språkliga svårigheter, bland annat med textförståelse och korttidsminne. Etablerade uppfattningar och beskrivningar om vad olika diagnosgrupper ska klara gör att även barn med ryggmärgsbråck riskerar underdiagnostisering, det vill säga att deras problem inte upptäcks.

– Personer med ryggmärgsbråck uppfattas och framstår till exempel ofta som vältaliga och framåt trots att de har språkliga svårigheter, säger Pernilla Holck.

Konsekvensen kan, för både barnen med cp och med ryggmärgsbråck, bli att de får fel eller inga insatser som hjälper dem med deras språkutveckling.

Pernille Holcks forskning visar också att barnen med cp överlag hade bättre inferentiell förståelse, det vill säga förmåga att läsa mellan raderna, än de har bokstavlig förståelse. Det är delvis nya rön, menar hon, även om det är inom ett område som det tidigare inte forskats så mycket om.

– Mina resultat tyder på att de här barnen använder sin omvärldskunskap för att kompensera för en bristande bokstavlig förståelse.

Det är en pusselbit till att bättre kunna planera insatser för barn med pragmatiska störningar, enligt Pernille Holck.

Pratar om behandlingen

Hon har i sin avhandling dessutom jämfört hur två yrkeskategorier, sjukgymnaster och logopeder, kommunicerar med barn med cp vid olika behandlande insatser.

– Jag ville titta på det eftersom det är vanligt att barn som kommer till habilitering träffar båda dessa professioner.

De två yrkesgrupperna har olika syften för sina aktiviteter med barnen. För logopeder är verbal kommunikation både mål och medel medan den för sjukgymnaster bara är ett medel. Avhandlingen visar att skillnaderna är små. Logopederna pratar mer om ämnen som rör behandlingen än sjukgymnasterna som pratar mer om vardagliga saker. De senare har fler möjligheter att småprata vilket därmed blir lite avdramatiserande.

Pernille Holck menar inte att logopeder bör vara mer som sjukgymnaster.

– Nej, men däremot måste vi ta vara på de möjligheter som finns till språkträning oavsett profession. Det är också jätteviktigt att få träna sin språkliga förmåga tillsammans med andra barn.

Pernille Holcks avhandling: ”Pragmatic ability in children with early onset brain damage and children with pragmatic language impairment”