Debatt om Stockholms stadsbibliotek

Varför gör ledningen ständigt fel saker?

Det lär väl inte undgått så många i biblioteksvärlden att Stockholms stadsbibliotek är ett bibliotek i kris. Radio-inslag (Radio Stockholm 3/5) och artiklar i SvD (senast 8/5) och stadens egna trivselenkät som omnämns i DIK forum 2010:2, vittnar om att personalen har fått nog.

Man vill inte längre bemanna 2 till 3 olika bibliotek i veckan, man vill inte beläggas med restriktioner mot att hålla bokprat för klasser. Man har helt enkelt fått nog av en ledning som länge vägrat att inse att personalen är en av bibliotekets viktigaste resurser. Som sådan bör den behandlas med respekt och kanske till och med en gnutta generositet, inte bara bemötas med ett: ”Om galoscherna inte passar så kan man gå.” (Elisabeth Aldstedt i BBL 2010:3)

Krishantering är förvisso ingen enkel sak men frågan är om inte Stockholms stadsbiblioteks ledning skulle må bra av en kurs i detta ämne. Som det är nu gör man ständigt fel saker.

Efter ett radioinslag på cirka en och en halv minut där det rapporteras om ökade sjuktal, psykiska lidanden hos personalen, flykt från biblioteket och en namninsamling bland personalen på inte mindre än 300 namn (av cirka 400 anställda) som kräver förbättringar, så väljer stadsbibliotekarie Inga Lundén att gå ut i ett långt blogginlägg där hon överhuvudtaget inte bemöter personal-ens kritik utan istället riktar in sig på några mindre sakfel, några promillen som hade blivit fel i inslaget etcetera.

Blogginlägget bemöter överhuvudtaget inte sakfrågan. Varför mår personalen på SSB så dåligt att man är beredd att gå förbi ledningen och uppvakta stadens politiker direkt?

Istället illustrerar inlägget med pinsam klarhet, att där sitter en ledning som inte förmår att lyssna till sina medarbetare, som inte förstår att verkligheten och kartan inte är samma sak. Som jämför statistikmaterial (besök och årsverk) med andra kommuner och som inte kan förstå att den egna organisationen där majoriteten av medarbetarna har förvandlats till permanenta springvikarier, är ett misslyckande.

Hanteringen av radioinslaget illustrerar dessutom hur svårt denna ledning har att hantera kritik. Att man trots att SSB:s interaktiva hemsida nu funnits i flera år, inte heller vet hur man ska bete sig när kritiska svar skrivs i bloggkommentarerna är kanske bara symptomatiskt.

Min egen kommentar har, när detta skrivs, legat i karantän (inväntar granskning) i snart två veckor. Fan tro´t att den någonsin blir publicerad.

THOMAS LIDBECK | Bibliotekarie

Kommentar från Inga Lundén:

Vi är en verksamhet i stark förändring

Stockholms stadsbibliotek är en verksamhet i stark förändring. Nya arbetssätt utvecklas, biblioteksstrukturen ses över och ett intensivt arbete pågår för att möta de utmaningar som både biblioteks- och bokbransch står inför.

Det finns motstånd mot delar av det förändringsarbete som pågår. Många medarbetare är missnöjda med förändringar som på senare tid påverkat den egna arbetssituationen. Missnöjet gäller inte minst de ganska omfattande personalneddragningar som genomförts sedan 2008, vilket är förståeligt.

Stockholms stadsbiblioteks uppgift är att erbjuda så många stockholmare som möjligt en så bra biblioteksverksamhet som möjligt. Politikerna i stadshuset har gett direktiv till hela Stockholms stad om att se över hur man kan använda resurserna mer effektivt. Samtidigt har teknikutveckling och andra omvärldsförändringar fört med sig nya kostnader som ska rymmas i en budget där mer än 80 procent redan är intecknat till personal- och hyreskostnader.

Därför har vi prioriterat och infört en ny organisation med ny bemanningsstruktur. Det har varit svårt att hitta en bra modell för schemaläggningen och översyner av schemaläggningen kommer därför att behöva göras regelbundet. Vi behöver dela resurser och kompetens för att så många stockholmare som möjligt ska få en så bra verksamhet som möjligt.

Förändringar uppfattas olika och tar tid. Några tycker att arbetsveckan blir splittrad med arbete på flera bibliotek, andra ser positivt på nya perspektiv och erfarenheter. Många tycker att det är svårt att lära ny teknik och nya rutiner, andra ser det som en möjlighet att växa. Ingen tycker om personalminskningar, men när sådana blir nödvändiga måste medarbetare och chefer i dialog hitta bästa möjliga lösning. Vi måste samverka för att hitta det stabilare läge som vi alla önskar.

Medarbetarna är Stockholms stadsbiblioteks största tillgång. Därför tar vi signalerna om ökad stress och missnöje på största allvar. Vi arbetar för att skapa en bättre arbetsmiljö. Det är nödvändigt för att klara uppdraget, att erbjuda stockholmarna en angelägen, tillgänglig och effektiv biblioteksverksamhet.

Till sist vill jag ge några korta kommentarer till Tomas Lidbeck. Antalet sjukdagar har minskat årligen sedan 2006, så även vid den senaste redovisningen. Vi ska spara 12 inte 16 miljoner, vilket är illa nog. Att bloggens kommentarsfunktion inte fungerar ska givetvis åtgärdas. Personalens upprop har, när detta skrivs, varken överlämnats till politiker eller ledning, så det kan jag omöjligen kommentera.

INGA LUNDÉN | Stadsbibliotekarie, Stockholms stadsbibliotek