FRAMTIDENS KULTURARBETARE

Man skulle med fog kunna hävda att Joppe Pihlgren lever ett dubbelliv. För vid sidan om livet som sångare och gitarrist i popbandet Docenterna, har han sin inrutade byråkrattillvaro. Och så har det varit ända sedan han var med och bildade bandet 1976. Han har varit brevbärare, chaufför, managementkonsult, programledare i teve (Packat & klart, Motorjournalen och Galileo), teveproducent, barnboksförfattare, drivit ideella projekt och nu senast byråkrat i statens tjänst på Tillväxtverket – men han har behållit sin musikeridentitet, alltid spelat. Varför?

Han sluter sina ögon och tar sig en rejäl funderare, många bilar hinner passera förbi restaurangen bara ett stenkast från Tillväxtverkets huvudkontor i centrala Stockholm.

– Jag har flera saker som jag är och står för. Musiken är en viktig del av mig. Jag kan inte till hundra procent identifiera mig som byråkrat, men det finns ingen motsättning. Vi lever i en tid då man kan göra olika saker samtidigt. Det kan till och med vara korsbefruktande, säger han och pekar på en lika konkret som högaktuell byråkratgärning. Han är nämligen med och konkretiserar Tillväxtverkets handlingsplan för kulturella och kreativa näringar.

– Genom musiken förstår jag de kulturella näringarnas villkor till hundra procent.

Förvisso påbörjades projektet i fjol och pågår till och med 2012, men Joppe Pihlgren kan redan i dag skönja trenden som handlingsplanen ska kretsa kring.

Mest avgörande är digitaliseringen, vilken öppnar dörren för nätdistribution. Texter, bilder, filmer, konst och dylikt kan massdistribueras genom ett klick. En hisnande omdaning som kan bli en förbannelse eller en välsignelse för en kulturarbetare. Men likväl en obönhörlig utveckling att rätta sig efter. Musikindustrin går igenom ett stålbad och man har ännu inte kommit ut på andra sidan. Däremot börjar man se affärsmodeller som Spotify och så kallade 360 graders lösningar. Det vill säga att ett bolag är med på allt som artisten gör oavsett om det är ett album, livekonserter eller kringförsäljning. Den modellen gör att man inte behöver tjäna så mycket på skivan, utan tar istället igen det på till exempel liveframträdanden. Samtidigt är skivan en förutsättning för att få bra betalt live.

Nätets massdistribution är inte bara ett hot, utan också en enorm möjlighet. Dels kan man smeka nätet medhårs och mot lämplig ersättning låta sig distribueras. Dels kan man vända sig till det mer exklusiva segmentet och tillvarata den ökade efterfrågan på unika och icke dussindistribuerade produkter.

Överlag spår han en löftesrik framtid för kulturarbetare. Kulturnäringarna kommer att kunna leva gott, nyanställa och dubbla sin andel av BNP inom 5-10 år. Detta är ett resultat av flera samverkande faktorer.

– De kulturella och kreativa näringarna är under framväxt, eftersom folk gillar att verka i dem och dessutom att konsumera tjänsterna. Kopplingen till besöksnäringen kommer att dra hit turister. Kultur i all dess former kommer att bli en exportvara – och ett viktigt konkurrensmedel. Det handlar om att de traditionella näringarna, inte minst industrin, tar hjälp av de kulturella och kreativa näringarna – med design, utformning, presentation och marknadsföring av nya produkter, på ett lika självklart sätt som man tar hjälp av IT.

Annars överlever de inte. Vilket beror på den mördande konkurrensen.

Så snart exempelvis Volvo börjar ha roliga fester i samband med nybillansering, så snart Hennes och Mauritz inför en signaturmelodi till sitt varumärke, sätter det tryck på konkurrenterna. Och skapar nya affärsmöjligheter för kulturarbetare.

Men det kräver åtskilligt innan man ska kunna skratta hela vägen till banken. För det blir inget klirr i kassan innan beställarna har insett vidden av möjligheterna, även om Joppe Pihlgren redan märkt av gryende insikter vid sina kontakter med kommunala företrädare. /p>

Desto viktigare med egna initiativ från kulturarbetarna.

– Man skulle kunna leva mycket bättre och utan att göra våld på sin talang. Det handlar om att tänka mer affärsmässigt och tänka lite smartare om man ska bli en vinnare. Man ska inte fastna i sin yrkesidentitet, utan vara beredd att experimentera och testa nytt. Framför allt måste man förstå vilket värde man kan tillföra i olika sammanhang, säger han.

Han bläddrar i årets första nummer av DIK forum och studerar platsannonserna noga.

– Titta, här söker de arkeologer till Jönköping. Arkeologer kan tänka om och använda sina kunskaper kommersiellt. De kan gå utanför sitt fack och bidra till besöksnäringen i Jönköping genom att leverera intressanta historier för att profilera kommunen. Samtidigt som de jobbar kvar som arkeologer.

Han bläddrar vidare och håller på att studsa upp vid en annons efter en guide till Vitlyckemuseet i Tanumshede.

– Jag tycker att det vore väldigt berikande att göra det en sommar. Man ska inte fastna i en identitet och tänka att jag bara är musiker. Jag har lärt mig jättemycket genom att byta spår och experimentera ibland. Det är därför som vi letar nya former att komma ut med vår musik och ger ut en EP-skiva. I stället för en LP och bara en chans att komma ut, ger vi ut tre EP. Har man hittat en av våra EP:ar kommer man att hitta de övriga. Albumet ger vi ut senare, före jul. Visst kan det vara stressigt också, men jag tror att fler och fler kommer att behöva vara multikompetenta. Det är framtidens melodi, säger Joppe Pihlgren.

FAKTA | Joppe Pihlgren