Pippi var inte först

Det är inte så vanligt att en avhandling uppmärksammas i svenska medier redan vid spikningen, det brukar dröja till disputationen om det blir någon alls. Men Eva Wahlström har bråda dagar med tidnings-, teve- och radiointervjuer i början av maj.

– Så klart är jag glad för det, för jag har ju en folkbildarsjäl och ett tydligt syfte med min avhandling: att den ska bli läst även utanför akademin, säger hon.

Som konstutbildad kulturvetare, lektör för Bibliotekstjänst, barnbibliotekarie och barnboksrecensent har Eva en lång barnlitterär bakgrund. Därutöver litteraturvetare och högskoleadjunkt inom barn- och ungdomslitteratur. När hon påbörjade sin forskarutbildning var ämnet ganska givet: Svensk barnlitteraturhistoria.

Framför allt ville hon titta närmare på två teser, som hon själv både lärt sig och lärt ut:

Att den moderna barnboken föddes 1945 och att barnlitteraturen på 1920- och 30-talet var urvattnad och upprepande.

Pippi skickligt berättad

Hon betonar att syftet aldrig varit att ta ner Astrid Lindgren från piedestalen, Astrid var inte ens i fokus i avhandlingen till en början. – Jag är väldigt mån om att säga att även om Pippi har drag av sina föregångare, så är hon skickligt skapad av Astrid Lindgren. Hennes betydelse för den svenska barnlitteraturen kan inte överskattas, hon har betytt så otroligt mycket för barnlitteraturen, både här i Sverige och i världen. Så på intet sätt vill jag att den storheten ska förringas.

Men fynden Eva presenterar visar att det fanns åtminstone två andra barnboksflickor som var minst lika självständiga och normbrytande som Pippi Långstrump. Före 1945.

– Karin Michaëlis var en dansk författare som var utgiven även i Sverige, en megakändis i Europa i början av 1900-talet, hennes figur Bibi är väldigt lik Pippi. Och Ester Blenda Nordström var också mycket känd i Sverige på den tiden. Hennes flicka, Ann-Mari, är också lik Pippi i sina hyss och vad hon hittar på.

Eva Wahlström visar i sin avhandling att de tre karaktärerna har likheter på många plan. Bland annat är alla tre moderlösa och medan Pippi inte alls går i skolan, skolkar de andra två. I en rad citat visar Eva också exempel på hur lika de tre författarnas verk är berättartekniskt, innehållsmässigt och språkligt.

– Ett romantiskt sagospråk varieras med ett väldigt sakligt berättande, alla tre kan växla från ett humoristiskt språk till ett byråkratiskt, beroende på vad de vill berätta.

Felaktig bild

Stilgrepp som för de flesta svenskar är unika för Astrid Lindgren, visar sig alltså hos åtminstone två föregångare; att blanda högt och lågt, gå från barnsligt till högtidligt, och så vidare.

– Det är nog det som har förvånat både mig och mina handledare mest. Jag hade en idé om att det stod till på det viset, men nu kan jag visa det på citatnivå.

Och mellankrigstidens trista barnlitteratur? Den bilden är felaktig och bygger på dåligt underbyggda undersökningar och korsreferenser mellan litteraturvetare som inte gått till källorna, menar Eva Wahlström.

– Jag förespråkar gärna en gå tillbaka till källorna-inställning. Om man läser i handböckerna att den moderna barnboken föddes 1945 och att det som fanns innan dess var dåligt, tycker jag att man ska skaffa sig en egen uppfattning.