Utjämningskurvan som kom av sig

Hans Kyrö är lönestatistikansvarig ombudsman på DIK. När han gör bokslut över 2000-talets första årtionde ser han en trend som väcker både hopp och oro.

– År 2000 tjänade männen nio procent mer än kvinnorna. Tio år senare hade gapet utjämnats till drygt fem procent. Så långt är riktningen åtminstone god, även om takten är alldeles för låg. Men utvecklingskurvan bryts på ett oroväckande sätt år 2009. Efter åtta år av krympande löneskillnader ökar gapet mellan könen under såväl 2009 som 2010, säger han.

Trubbigt verktyg
Statistik är ett trubbigt verktyg som kan locka till snabba och enkla slutsatser. Men innan siffrorna blir till sanning är det viktigt att ta hänsyn till strukturförändringar och tredjefaktorer som kan ligga bakom och förklara trendbrott av det här slaget.

– En del av förklaringen är att andelen kvinnliga chefer i proportion till manliga följer samma mönster som den avbrutna löneutjämningen, säger Hans Kyrö.

En annan förklaring är att andelen kvinnor med anställning i privat sektor minskat de senaste två åren. Privatanställda har i snitt något högre löner, vilket förklarar en del av trendbrottet. Även åldersfördelningen måste vägas in för att få en korrekt bild men den har ingen relevans vad gäller förändringen av löneskillnaderna som uppträder år 2009:

– Männen som svarar på DIK:s löneenkät är genomgående två till tre år äldre än kvinnorna. Det är en snedfördelning som vi måste ta hänsyn till när vi analyserar siffrorna. Äldre tjänar ju i snitt något mer än yngre.

Behov av fortsatt analys
Hans Kyrö konstaterar att det finns behov av fortsatt analys av utvecklingen såväl för DIK:s medlemmar som för akademiker i allmänhet. Akademikerförbundens centralorganisation Saco, där DIK ingår, gjorde år 2009 en stor undersökning baserad på 263 000 akademiker i 76 yrkesgrupper. Den visade att kvinnorna under de senaste åren haft en bättre löneutveckling än männen, vilket medfört att löneskillnaderna mellan könen minskat något.

– Analyserna och slutsatserna i Sacos rapport är betydligt mer djuplodande och säkra än de vi haft möjlighet att göra. Men de bygger på lönestatistik från perioden 2001-2006, alltså före det olycksbådande trendbrott som vi konstaterat i DIK:s löneenkät. De nytillkomna siffrorna manar till eftertanke. Vi måste till exempel börja fundera över varför andelen kvinnliga chefer går tillbaka efter att vi under många år har gått mot ökad jämlikhet, säger Hans Kyrö.