Sverige blockerar utvecklingen inom öppen data?



Tanken är att bättre harmonisera tillgänglighet, priser och format på den stora mängd data som produceras av våra offentliga förvaltningar, saker som bland annat rättskällor, information om broar och infrastruktur, allmänna handlingar och museekataloger. Maskinläsbara format ska utgöra regeln, för att kunna underlätta utarbetning av nya dataverktyg. Myndigheter ska bara i undantagsfall få ta mer betalt för datan än vad det kostar att producera och tillgängliggöra den. Mängden myndigheter som ska omfattas av regelverket är större och bibliotek och museer föreslås tillhandahålla data så fort det är rimligt och möjligt med tanke på omkostnader och tid.



Men även om kommissionen försökt sträcka sig så långt som den kan komma är det mycket som saknas. Det tidigare direktivet från 2003 var ett ganska tamt försök att få åtminstone någon form av jämn lagstiftning i medlemsländerna. Sedan 2003 har dock mycket hänt. Amerikanska regeringen har initierat ett väldigt ambitiöst projekt för öppen data som brittiska regeringen har tagit efter. I andra medlemsländer, som Danmark och Polen, har regeringarna ökat öppenhet och tillgänglighet för data, och franska staten har öppnat ett eget labb för skapande av nya datatjänster.



Den verkliga striden mot medborgarnas rätt att skapa visualiseringar och återanvändning av offentliga data sker i ministerrådet. Under rådets första behandling av förslaget sparkade diplomaterna bakut. Prisrekommendationer, dataformat och digitalisering sågs som undergången själv, trots att det finns gott om studier som visar att kommissionens förslag är ytterst relevanta. 



Svenska riksdagen har som enda nationella församling lämnat in protester mot förslaget. Man anser att beslut om svenska myndigheter ska ske i Sverige. Användning grundar sig dock i ett kortsiktigt bevarande av egen makt på bekostnad av framtida entreprenörskap vilket gör att Sverige, som är stolt över sin offentlighetsprincip, snart hamnar efter då myndigheter använder det svårbehandlade pdf-formatet. De går efter gamla affärsmodeller och den politiska viljan att förändra tryter. Svenska myndigheter ligger redan efter de europeiska i tillgängliggörandet av rättskällor och i EU finns i dag de flesta dokument i tre format varav ett är maskinläsbart.



Europakommissionens ambitioner med PSI-direktivet är goda. Europaparlamentet arbetar fortfarande med förslaget, och från Piratpartiets håll kommer vi göra vårt yttersta för att utöka förslagets räckvidd, framför allt i kultursektorn. Men att parlamentet med ett så pass bångstyrigt ministerråd skulle kunna åstadkomma underverk är nog för mycket att hoppas på. Medlemsländerna agerar här tydligt i ett kortsiktigt egenintresse, mot allmänintresset. Den svenska regeringen, som gått så långt att de protesterar mot förslaget i sin helhet, bör tänka över frågan en gång till!