Arrangera jämställt

I fjol avslutades det tvååriga projektet, som fungerade som samarbetspartner för ett 70-tal kulturarrangörer i Västra Götaland. Litteraturföreningar, musikläger, filmfestivaler och klubbar deltog. Målet var ökad jämställdhet. Att komma förbi argument som ”vi jobbar med kvalitet, inte kön” eller ”det är svårt att hitta kvinnor”.

– En ojämlik kulturverksamhet kan inte kallas kvalitativ, säger Stina Nilsson.

Hon har sett motstånd mot jämställdhet på många ställen, även bland kvinnodominerade konstformer som inte upplevde att de hade problem.

– Många har ändrat sig, och jag blir glad när jag ser vad som händer på många ställen nu.

Snabba resultat
I sina föreläsningar om att arrangera jämställt, tar hon upp konkreta tips för att komma runt det som många upplever som problem. Sådant som annars gör att jämställdheten bara hamnar på ett papper. För om man inte ser resultat snabbt, är det lätt att tröttna. Detsamma om det bara faller på någon enstaka persons lott, att ”fixa” jämställdhet i projektet. 

– I såna situationer är det lätt att ta till argument som att kvinnor inte vill, att det inte går, säger Stina Nilsson.

En av Ladyfests samarbetspartners var Novemberfestivalen i Trollhättan, en årlig filmfestival för unga filmare från hela landet. Där har Ladyfest c/o varit ett uppskattat bollplank och närvarat som en egen programpunkt. Förra året firade Novemberfestivalen 15 år. Kulturcoachen och festivalkoordinatorn Nomi Szpiro har varit med de senaste fem.

– För oss handlar jämställdhetsperspektivet om att artister, jurymedlemmar och gäster ska vara så blandade som möjligt, där kön är en faktor. Det handlar ju om att visa ungdomar att deras förebilder kan se ut på många olika sätt.

Ovan volontär bredvid erfaren
En annan del är hur deras unga volontärer jobbar. Generellt sett har tjejerna ofta velat sitta i biljettkassorna, medan killarna hellre vill visa film och jobba med tekniken. Genom att ovana volontärer går bredvid någon mer erfaren, kan tjejer och killar lättare våga testa på och lära sig sådant de inte redan kan.

Utöver Novemberfestivalen jobbar Nomi Szpiro med ungt arrangörskap för Trollhättans stad.

– När man som arrangör sitter med sina verksamhetsmål, är det lätt att gå i fällan och sätta etiketter som egentligen är helt onödiga. Tjejbandskväll, till exempel. Det blir ofta så, att en satsning på jämställdhet innebär att man separerar tjejer och killar.
Nätverk över könsgränser

Nomi Szpiro vill i stället se att arrangörer stärker unga i att bilda nätverk över könsgränserna. Att tjejer, som generellt lägger ner fritidsaktiviteter till förmån för skolan i gymnasieåldern, pushas att våga framföra sånt som inte är perfekt. Att leka sig fram till erfarenhet och kunskap, precis som många killar gör. När gymnasietjejer väljer bort fritidsintressen för skolan, leder det till ett glapp i kulturyrkena längre fram.

– Vi vuxna cementerar nog lätt idén om att tjejer ska vara duktiga och prestera. Om man i stället kan förmedla att det behövs nätverk och envishet för att bli bra, att misslyckanden leder till färdighet, så läggs nog en bättre grund för starka artister och arrangörer, säger Nomi Szpiro.